Fältdagboken← artiklar / katalog
— fältanteckningar —
Artiklar om hur dinosaurierna levde, hur de forntida kontinenterna gled isär och vad paleontologerna har lyckats ta reda på.
— fältanteckning nr 1 —
Tolv meter från nos till svansspets, en skalle lika lång som ett skrivbord och tänder som krossade ben. Tyrannosaurus levde i västra Nordamerika för 68–66 miljoner år sedan, och inget annat stort rovdjur bland dinosaurierna har ett lika väl utforskat skelett. Om läten, färger och vanor säger benen betydligt mindre. Det är där gissningarna frodas.
Läs anteckningen →
— fältanteckning nr 2 —
Den som bara har sett filmerna skulle knappast känna igen en riktig Velociraptor. Rovdjuret nådde en vuxen människa till knät: två meter långt med svansen och en halv meter högt vid höften. Dessutom var det täckt av fjädrar, fast det inte kunde flyga. Av filmversionen återstår egentligen bara den stora krökta klon på bakfoten.
Läs anteckningen →
— fältanteckning nr 3 —
Fråga en paleontolog vilken dinosaurie som var störst, så får du en motfråga: längst, högst eller tyngst? I alla tre grenarna vinner sauropoderna, de långhalsade växtätande jättarna. När det gäller vikt nämns oftast Argentinosaurus och Patagotitan. Att utse en mästare är ändå svårt. Av många jättar finns bara några få ben kvar, och uppskattningarna räknas om gång på gång.
Läs anteckningen →— fältanteckning nr 4 —
För sextiosex miljoner år sedan slog en asteroid, omkring tio kilometer i diameter, ner i ett grunt hav utanför dagens Mexiko. Damm lade sig över himlen och växterna fick inget ljus. På kort tid försvann alla dinosaurier utom fåglarna, och inte heller fåglarna kom lindrigt undan: många av deras forntida grupper överlevde inte katastrofen.
Läs anteckningen →
— fältanteckning nr 5 —
Ingen dinosaurie har haft så otur med sin biografi som Spinosaurus. De första benen, som hittades i Egypten, förstördes 1944, och djurets utseende fick sedan pusslas ihop på nytt under flera årtionden. Det viktigaste vet vi i dag. Den levde i Nordafrika under krita, hade långa smala käkar och ett högt segel på ryggen och åt fisk. Men om den fångade fisken simmande eller vadande på grunt vatten är fortfarande omstritt.
Läs anteckningen →
— fältanteckning nr 6 —
Pteranodon brukar pryda lådor med texten ”Dinosaurier”, men där hör den inte hemma. Den är en flygödla, en medlem av en egen gren av flygande kräldjur som står dinosaurierna nära men är fristående. Varken storlek, ålder eller flygförmåga avgör släktskapet. Det gör härstamningen och skelettets byggnad.
Läs anteckningen →
— fältanteckning nr 7 —
Tre horn, en näbb och en benig sköld bakom huvudet. Triceratops känner till och med den igen som inte skiljer jura från krita. Den 8–9 meter långa växtätaren levde i Nordamerika allra sist under krita, sida vid sida med Tyrannosaurus. Hur den såg ut vet vi bra. Vad hornen och skölden var till för och hur den betedde sig är vi mindre säkra på.
Läs anteckningen →
— fältanteckning nr 8 —
Mellan Tyrannosaurus och oss ligger kortare tid än mellan Tyrannosaurus och Stegosaurus. Det är inget skämt utan ren aritmetik: mesozoikum varade i omkring 186 miljoner år och delas in i tre perioder, trias, jura och krita. Under den tiden uppstod dinosaurierna, Pangea sprack upp och växt- och djurvärlden byttes ut flera gånger om.
Läs anteckningen →
— fältanteckning nr 9 —
Titta på en duva. Det du ser är en dinosaurie, och fjädrarna har den ärvt. Avtryck av fjäderdräkt och andra spår av den har hittats hos många icke-aviska dinosaurier, och med hjälp av dem återskapas djurens utseende och fåglarnas ursprung spåras. Dra bara inga förhastade slutsatser: befjädrad betyder inte flygande.
Läs anteckningen →— fältanteckning nr 10 —
Lägg ihop Sydamerika, Afrika, Antarktis, Australien och indiska subkontinenten som skärvorna av en krossad tallrik, så får du Gondwana. Den började spricka under jura, för omkring 180 miljoner år sedan, och processen tog mer än hundra miljoner år. Australien och Antarktis skildes slutgiltigt åt först efter att dinosaurierna hade dött ut. När kontinenterna gled isär följde invånarna med.
Läs anteckningen →Att läsa bergarterna
Ett dinosauriefossil bildas när rester eller spår bevaras tillräckligt länge för att bli en del av det geologiska arkivet. För ett ben är det ofta begravning och mineralrikt grundvatten som möjliggör bevarandet. För ett fotspår gäller det att avtrycket förblir intakt. Ingen av processerna bevarar en fullständig berättelse om djurets liv.
Läs anteckningen →
Tiden i ett berglager
Forskare daterar vanligen en dinosaurie genom att bestämma åldern på bergarterna omkring den. Lagerföljden ger en relativ ordning; lämpliga mineral kan ge numeriska åldrar. Kol-14-datering är användbar för mycket yngre rester, men dess tidsskala är alldeles för kort för dinosaurier som inte är fåglar.
Läs anteckningen →Dinosaurierna utanför fönstret
Ja. Fåglar är levande dinosaurier, närmare bestämt en gren av theropoderna. Det stämmer att fåglar härstammar från dinosaurier, men uttrycket kan ge intrycket att de lämnade gruppen. I evolutionär klassificering stannar ättlingar inom de grenar där de utvecklades.
Läs anteckningen →Hitta rätt i Dinosauria
Dinosauriernas huvudgrupper är grenar i ett släktträd, inte storleksklasser. Theropoder omfattar T. rex och fåglar; sauropoder omfattar långhalsade jättar; fågelhöftade dinosaurier omfattar horn-, anknäbbs- och pansardinosaurier. ”Flygande dinosaurie” och ”havsdinosaurie” syftar ofta på djur utanför Dinosauria.
Läs anteckningen →
Före det första fotspåret
Dinosaurieägg visar fortplantningen på en nivå som vuxna skelett inte kan: skalets struktur, embryots utveckling och äggkullens placering. Alla dinosaurier vars fortplantning är känd lade ägg. Ändå avslöjar ett enstaka fossilt ägg sällan ensamt vilken art som lade det eller hur länge en förälder stannade i närheten.
Läs anteckningen →
Färg bortom benen
Forskare har rekonstruerat delar av färgteckningen hos ett fåtal exceptionellt välbevarade dinosaurier. Pigmentbärande strukturer och deras fördelning kan avslöja mörk, rödaktig eller skimrande kroppsbeklädnad och mönster. De flesta dinosauriefossil saknar sådana belägg, så en fullständig färgsättning är ofta fortfarande en konstnärlig rekonstruktion.
Läs anteckningen →